Stirlingtal

Stirlingtal används inom matematiken för att beskriva antalet permutationer eller partitioner av storlek m {\displaystyle m} av en mängd av storlek n {\displaystyle n} . Det finns två slags Stirlingtal, Stirlingtal av första slaget och Stirlingtal av andra slaget. Stirlingtalen är uppkallade efter matematikern James Stirling.

Notation

Stirlingtal av första slaget betecknas ibland s ( n , k ) {\displaystyle s(n,k)} och Stirlingtal av andra slaget betecknas ibland S ( n , k ) {\displaystyle S(n,k)} . En annan notation är:

s ( n , k ) = [ n k ] {\displaystyle s(n,k)=\left[{n \atop k}\right]}
S ( n , k ) = { n k } {\displaystyle S(n,k)=\left\{{\begin{matrix}n\\k\end{matrix}}\right\}}

Denna notation med hak- och klammerparenteser, som är analog med notationen för binomialkoefficienter, infördes av Jovan Karamata.

Stirlingtal av första slaget

Stirlingtal av första slaget, [ n k ] {\displaystyle \left[{n \atop k}\right]} , är antalet sätt att ordna n {\displaystyle n} element i k {\displaystyle k} icke-tomma cykler, d.v.s. ordningar av tal som är cykliska permutationer av varandra. Om vi har mängden A = { 1 , 2 , 3 } {\displaystyle A=\{1,2,3\}} kan vi från den konstruera 2 olika cykler med 3 element i varje (vi betecknar en cykel med [ 1 , 2 , . . . , n ] {\displaystyle [1,2,...,n]} ):

[ 1 , 2 , 3 ]     [ 1 , 3 , 2 ] {\displaystyle [1,2,3]~~[1,3,2]}

Så att [ 3 1 ] = 2 {\displaystyle \left[{3 \atop 1}\right]=2} . Observera alltså att [ 1 , 2 , 3 ] = [ 2 , 3 , 1 ] = [ 3 , 1 , 2 ] {\displaystyle [1,2,3]=[2,3,1]=[3,1,2]} , vi kan plocka en siffra framifrån och sätta längst bak.

Man ser att [ 0 0 ] = 1 {\displaystyle \left[{0 \atop 0}\right]=1} , det finns ett sätt att placera inga element i noll icke-tomma cykler, i övrigt gäller att [ n 0 ] = 0 {\displaystyle \left[{n \atop 0}\right]=0} ( n 0 {\displaystyle n\neq 0} ), för det finns inget sätt att placera ut n {\displaystyle n} element i noll icke-tomma cykler. För Stirlingtal av första slaget ser man att [ n n ] = 1 {\displaystyle \left[{n \atop n}\right]=1} , för det finns ett sätt att placera ut n {\displaystyle n} element i n {\displaystyle n} icke-tomma cykler (varje cykel innehåller då ett element).

Man kan räkna ut Stirlingtal av första slaget med följande rekursiva ekvation:

[ n k ] = ( n 1 ) [ n 1 k ] + [ n 1 k 1 ] {\displaystyle \left[{n \atop k}\right]=(n-1)\left[{n-1 \atop k}\right]+\left[{n-1 \atop k-1}\right]}

Några exempel på Stirlingtal av första slaget:

n\k 0 1 2 3 4 5
0 1
1 0 1
2 0 1 1
3 0 2 3 1
4 0 6 11 6 1
5 0 24 50 35 10 1


Stirlingtal av andra slaget

Stirlingtal av andra slaget, { n k } {\displaystyle \left\{{\begin{matrix}n\\k\end{matrix}}\right\}} , ger antal sätt att dela in en mängd med n {\displaystyle n} element i k {\displaystyle k} icke-tomma mängder.

Alternativt kan Stirlingtalet S(n,k) definieras som antalet oordnade surjektioner av en mängd av n element på en mängd av k element. Om det totala antalet surjektioner är N, så är S(n,k) = N/k!. S(n,k) kan även beskrivas som antalet möjligheter att placera n numrerade bollar i k identiska (onumrerade) lådor, med restriktionen minst en boll i varje låda.

Om vi t.ex. har en mängd med fyra element, exempelvis A = { 1 , 2 , 3 , 4 } {\displaystyle A=\{1,2,3,4\}} och vill veta på hur många sätt vi kan dela upp A {\displaystyle A} i två mängder, d.v.s. räkna ut { 4 2 } {\displaystyle \left\{{\begin{matrix}4\\2\end{matrix}}\right\}} , ser vi att vi kan göra det på sju sätt:

{ 1 , 2 , 3 } { 4 }     { 1 , 2 , 4 } { 3 }     { 1 , 3 , 4 } { 2 }     { 2 , 3 , 4 } { 1 }     { 1 , 2 } { 3 , 4 }     { 1 , 3 } { 2 , 4 }     { 1 , 4 } { 2 , 3 } {\displaystyle \{1,2,3\}\cup \{4\}~~\{1,2,4\}\cup \{3\}~~\{1,3,4\}\cup \{2\}~~\{2,3,4\}\cup \{1\}~~\{1,2\}\cup \{3,4\}~~\{1,3\}\cup \{2,4\}~~\{1,4\}\cup \{2,3\}}

d.v.s., { 4 2 } = 7 {\displaystyle \left\{{\begin{matrix}4\\2\end{matrix}}\right\}=7} .

Stirlingtal av andra slaget på formen { n 1 } = 1 {\displaystyle \left\{{\begin{matrix}n\\1\end{matrix}}\right\}=1} för positiva n {\displaystyle n} , eftersom en mängd bara kan delas upp i en mängd med lika många element på ett sätt. Om k = 0 {\displaystyle k=0} kan vi säga att det bara finns ett sätt att dela in en tom mängd i noll icke-tomma mängder, så att { 0 0 } = 1 {\displaystyle \left\{{\begin{matrix}0\\0\end{matrix}}\right\}=1} , men en icke-tom mängd kan inte delas upp i noll mängder på något sätt, så att { n 0 } = 0 {\displaystyle \left\{{\begin{matrix}n\\0\end{matrix}}\right\}=0} . Man inser också att det går att dela in en mängd med n {\displaystyle n} element i n {\displaystyle n} mängder på ett sätt, så att { n n } = 1 {\displaystyle \left\{{\begin{matrix}n\\n\end{matrix}}\right\}=1} .

Stirlingtal av andra slaget kan räknas ut rekursivt med:

{ n k } = k { n 1 k } + { n 1 k 1 } {\displaystyle \left\{{\begin{matrix}n\\k\end{matrix}}\right\}=k\left\{{\begin{matrix}n-1\\k\end{matrix}}\right\}+\left\{{\begin{matrix}n-1\\k-1\end{matrix}}\right\}}

Några Stirlingtal av andra slaget är:

n\k 0 1 2 3 4 5
0 1
1 0 1
2 0 1 1
3 0 1 3 1
4 0 1 7 6 1
5 0 1 15 25 10 1

Relationer med Stirlingtal

Man kan se att antalet möjliga cykler av en mängd är större än eller lika med antalet möjliga mängder, d.v.s.:

[ n k ] { n k } {\displaystyle \left[{n \atop k}\right]\geq \left\{{\begin{matrix}n\\k\end{matrix}}\right\}}

Det är ganska lätt att inse att:

[ n n ] = { n n } {\displaystyle \left[{n \atop n}\right]=\left\{{\begin{matrix}n\\n\end{matrix}}\right\}}

Man kan också koppla ihop Stirlingtalen med binomialkoefficienter: När man ska ordna n {\displaystyle n} element i n 1 {\displaystyle n-1} cykler eller delmängder får man exakt en cykel eller delmängd som innehåller två element, och då [ a , b ] = [ b , a ] {\displaystyle [a,b]=[b,a]} så är detta samma sak som att välja ut de två element som kommer hamna i samma delmängd eller cykel, så att:

[ n n 1 ] = { n n 1 } = ( n 2 ) {\displaystyle \left[{n \atop n-1}\right]=\left\{{\begin{matrix}n\\n-1\end{matrix}}\right\}={\begin{pmatrix}n\\2\end{pmatrix}}}

Stirlingtalen av första och andra slaget kan ses som varandras inverser:

j = 0 n s ( n , j ) S ( j , k ) = δ n k {\displaystyle \sum _{j=0}^{n}s(n,j)S(j,k)=\delta _{nk}}

och

j = 0 n S ( n , j ) s ( j , k ) = δ n k {\displaystyle \sum _{j=0}^{n}S(n,j)s(j,k)=\delta _{nk}}

där δ n k {\displaystyle \delta _{nk}} är Kroneckerdeltat. Två andra liknande formler är

s ( n , k ) = j = 0 n k ( 1 ) j ( n 1 + j n k + j ) ( 2 n k n k j ) S ( n k + j , j ) {\displaystyle s(n,k)=\sum _{j=0}^{n-k}(-1)^{j}{n-1+j \choose n-k+j}{2n-k \choose n-k-j}S(n-k+j,j)}

och

S ( n , k ) = j = 0 n k ( 1 ) j ( n 1 + j n k + j ) ( 2 n k n k j ) s ( n k + j , j ) . {\displaystyle S(n,k)=\sum _{j=0}^{n-k}(-1)^{j}{n-1+j \choose n-k+j}{2n-k \choose n-k-j}s(n-k+j,j).}