Robert Solow

Robert Solow
Robert Solow, 2008.
Född	23 augusti 1924[1][2][3] Brooklyn, New York, USA
Död	21 december 2023[4] (99 år) Lexington, Massachusetts, USA
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Harvard University, filosofie doktor, 1951[5] James Madison High School
Sysselsättning	Nationalekonom, universitetslärare, professor[6][7][8]
Arbetsgivare	Massachusetts Institute of Technology MIT Sloan School of Management
Noterbara verk	Solow-modellen
Utmärkelser
Fellow of the Econometric Society (1957)[9] John Bates Clark-medaljen (1961) Adam Smith Award (1985) Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (1987)[10] Doctorat honoris causa du conservatoire national des arts et métiers (1994)[11] National Medal of Science (1999) Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Hedersdoktor vid Universitat Pompeu Fabra Presidentens frihetsmedalj Fisher-Schultz Lecture Distinguished Fellow of the American Economic Association Harvard Centennialmedaljen Pour le Mérite för vetenskap och konst
Redigera Wikidata

Robert Merton Solow, född 23 augusti 1924 i Brooklyn i New York, död 21 december 2023 i Lexington, Massachusetts,^[12] var en amerikansk nationalekonom som belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1987.^[13] Prismotiveringen var "för hans insatser inom teorin för ekonomisk tillväxt".^[14]

I nästan 40 år arbetade Solow tillsammans med Paul Samuelson kring många banbrytande teorier såsom von Neumanns tillväxtteori (1953), kapitalteorin (1956), linjär programmering (1958) och Phillipskurvan (1960).

Solow-Swanmodellen

Huvudartikel: Solow-modellen.

Solow's modell av ekonomisk tillväxt, ofta kallad Solow-Swans neoklassiska tillväxtmodell är en modell som möjliggör uppdelning av ekonomiska tillväxtens förutsättningar i arbetskraft, kapital och tekniska framsteg. Med den här modellen kalkylerade Solow att omkring fyra femtedelar av tillväxten i USA:s produktion per arbetare kunde tillskrivas tekniska framsteg. Sedan Solows första arbeten på områden under 1950-talet har emellertid ett flertal mer sofistikerade modeller för ekonomisk tillväxt blivit presenterade, teorier som leder till olika slutsatser om orsakerna till tillväxt.

Bibliografi

• "A Contribution to the Theory of Economic Growth". Quarterly Journal of Economics 70 (1): 65–94. 1956. doi:10.2307/1884513.
• "Technical Change and the Aggregate Production Function". Review of Economics and Statistics 39 (3): 312–320. 1957. doi:10.2307/1926047.
• Linear Programming and Economic Analysis. New York: McGraw-Hill. 1958.
• The New Industrial State or Son of Affluence. Indianapolis: Bobbs-Merrill. 1967.
• "The Economics of Resources or the Resources of Economics". The American Economic Review 64 (2): 1–14. 1974. doi:10.2307/1816009.
• "The last 50 years in growth theory and the next 10". Oxford Review of Economic Policy 23 (1): 3–14. 2007. doi:10.1093/oxrep/grm004.

Källor