Olten

Den här artikeln handlar om staden Olten. För distriktet, se Olten (distrikt).

Olten

tyska: Stadt Olten

Kommun

Oltens gamla stadskärna med träbro över Aare

Heraldiskt vapen

Land

Schweiz

Kanton

Solothurn

Distrikt

Olten

Koordinater

47°21′00″N 7°54′00″Ö / 47.35000°N 7.90000°Ö / 47.35000; 7.90000

Lägsta punkt

Aare

- höjdläge

390 m ö.h.

Yta

11,49 km²^[1]

Folkmängd

18 349 (2021-12-31)^[2]

Befolkningstäthet

1 597 inv./km²

Grundad

100-talet e.Kr.

Stadtpräsident

Martin Wey (CVP)

Tidszon

CET (UTC+1)

- sommartid

CEST (UTC+2)

Postnummer

4600

Kommunkod

2581

Geonames

7286738

Språk

Tyska

Oltens läge i Schweiz

Detaljkarta kommunindelning

Webbplats: www.olten.ch

Olten är en stad och kommun i kantonen Solothurn i Schweiz. Staden är huvudort i distriktet med samma namn och administrativt centrum för amtet Olten-Gösgen.

Historia

Romarna anlade ett Vicus där vägarna Aventicum (Avenches) - Vindonissa (Windisch) och Augusta Raurica (Augst) - Sursee korsade Aare. Befolkningen var uppskattningsvis 1000 personer.^[3] Bosättningen förstördes runt år 275, varefter romarna återuppbyggde och befäste den.^[4]
Staden återinrättades under medeltiden av frohburgarna och benämns 1201 Oltun. År 1395 fick staden rätt att hålla marknad varje vecka. Efter att Olten under 1400-talet kommit under Solothurns inflytande beskars stadens självständighet och under perioden 1653-1817 indrogs även stadsrättigheterna. Protesterna mot det aristokratiska kantonsstyret år 1830 leddes av Olten-bon Josef Munzinger som senare invaldes i det första förbundsrådet. År 1850 hade staden 1 634 invånare men sedan järnvägen anlagts under 1850-talet växte befolkningen snabbt.^[5]

Läge och stadsbild

Staden genomflyts av Aare och omges av tre bergsområden: i norr Jurabergen, i sydväst Born och i sydost Säli och Engelberg. Den gamla stadskärnan står på Aares vänstra strand, vid ån Dünnerns tillflöde. Norr och väster därom ligger dagens centrum med förvaltningsbyggnader, affärer och museer. Flera broar, bland annat en täckt träbro från början av 1800-talet^[6] leder till högra stranden med järnvägsstation och utbildningsinstitutioner.

Kommunikationer

Olten är en av Schweiz viktigaste järnvägsknutar med täta förbindelser till Basel, Zürich, Luzern, Bern och Biel. Närmaste motorvägsavfarter ligger 6 kilometer från centrum.

Näringsliv och service

Tjänsteföretag som SBB är viktiga arbetsgivare. Staden är ett regionalt centrum med gymnasium, fackhögskola och sjukhus. Här finns även amtets domstol och förvaltningskontor.

Demografi

Kommunen Olten har 18 349 invånare (2021).^[2]

Språk (2000)^[7]

Språk (2014)^[7]

Talade språk i Olten.

Tyska (83,1 %)

Franska (1,0 %)

Italienska (5,3 %)

Rätoromanska (0,1 %)

Övriga (10,5 %)

Talade språk i Olten.

Tyska (83,7 %)

Franska (1,1 %)

Italienska (3,0 %)

Rätoromanska (0,2 %)

Övriga (12,1 %)

Uppgifterna från 2000 är baserade på en folkräkning.
Uppgifterna från 2014 är baserade på fem på varandra följande årliga strukturundersökningar. Resultaten extrapoleras. De bör tolkas med försiktighet i kommuner med mindre än 3 000 invånare.

Referenser

Olten på tyska, franska och italienska i webbaserade Schweiz historielexikon.

Noter

^ ”Arealstatistik Standard - Gemeinden nach 4 Hauptbereichen”. Bundesamt für Statistik. https://www.bfs.admin.ch/bfsstatic/dam/assets/6646410/master. Läst 26 juni 2019.
^ [a b] ”Bilanz der ständigen Wohnbevölkerung nach Bezirken und Gemeinden, 1991-2021” (på tyska/franska/italienska). Bundesamt für Statistik. 25 augusti 2022. https://dam-api.bfs.admin.ch/hub/api/dam/assets/23064893/master.
^ Urs Amacher (17 april 2016). ”Arkiverade kopian”. Solothurner Zeitung. Arkiverad från originalet den 18 april 2016. https://web.archive.org/web/20160418180543/http://www.solothurnerzeitung.ch/solothurn/olten/den-roemern-auf-der-spur-130205880. Läst 17 april 2016.
^ ”Historische Verkehrswege im Kanton Solothurn”. Bundesamt für Strassen, IVS. http://ivs.sylon.net/fileadmin/user_upload/pdf/Kantonshefte/so_kantonsheft.pdf. Läst 12 juli 2012. ^{[död länk]}
^ ”Historisches Lexikon der Schweiz”. http://www.hls-dhs-dss.ch/textes/d/D1168.php. Läst 12 juli 2012.
^ Knaurs Kulturführer in Farbe, Schweiz. 1982. ISBN 3-8289-0676-1
^ [a b] ”Historischer Atlas der Eidgenössischen Volkszählungen” (på tyska). www.atlas.bfs.admin.ch. https://www.atlas.bfs.admin.ch/maps/193/map/mapIdOnly/0_de.html. Läst 23 april 2020.