Kantonsystemet

Kantonsystemet (1760–1842) var ett system som Kina använde för att kontrollera sin utrikeshandel, som med detta koncentrerades till Kanton, den största hamnstaden i södra Kina och den första handelsstationen tillsammans med Macau. Handeln stod på tre ben: Kina – Indien, Kina – Sydostasien och Kina – Europa. Den kinesiska regeringen utfärdade monopol till vissa handelsbolag i Kanton mot höga skatter. Europeiska handelskompanier efterfrågade kryddor, silke, te och keramik och fick bara handla från faktorier i Kanton och ingen i fartygens besättningar fick ha någon kontakt med andra kineser. Kineserna var inte intresserade av europeiska varor och accepterade i början endast silvermynt.^[1]

Storbritannien var inte nöjd med kantonsystemet. Britterna upptäckte att vissa kinesiska handelsmän var intresserade i opium som användes som medicin. Därför uppmanades bönder i Bengalen att odla opiumvallmo som sedan Brittiska Ostindiska Kompaniet transporterade till Kanton.^[2]

Kantonsystemet var kvar till och med opiumkrigen. Efter fördragen i Tianjin 1858 tvingades Kina att öppna flera hamnar.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), 19 november 2016.

Noter

Vidare läsning

• Van Dyke, Paul Arthur (2005) (på engelska). The Canton trade: life and enterprise on the China coast, 1700-1845. Hong Kong: Hong Kong University Press. Libris 10387374. ISBN 962-209-749-9 
• Victor H. Li (2018) (på obestämt språk). Law and Politics in China's Foreign Trade [Elektronisk resurs]. University of Washington Press. Libris 22472330 
• Liu, Yong (2007) (på obestämt språk). Dutch East India Company's Tea Trade With China, 1757-1781 (TANAP monographs on the history of the Asian-European interaction ; v. 6) [Elektronisk resurs]. Higher Education Press Limited Company. Libris 11575914